Ska be att få återkomma – har inte full koll i detalj på vilka alla vagnar var, men tågsammansättningar finns det en hel del från 1950-talet.
Sedan fanns ju ett antal olika "skandinavien-expresser" på 1950-talet:
Skandinavien-Holland-expressen
Skandianvien - Italienexpressen
Skandinavien-Paris-expressen (inte att förväxla med Nordexpressen som ju också gick till Paris!)
Det tidigaste jag f n har i gömmorna är Skandinavien-Italienexpressen från 1952, tågsammansättning från Köpenhamn:
Sovvagnen till Wien var av äldre modell, CIWL typ ST eller Z. Båda finns eller har funnits i modell.
Övriga sovvagnar torde ha varit CIWL typ Y som är svårfångad. Jag har hittills lyckats hitta en, t o m av LS-Models.
Man får nog förutsätta att tyskarna satte in vad de hade. De redan på 1930-talet degraderade Hacht-sovvagnarna t ex blev åter uppgraderade till sovvagnar, i brist på annat.
Andra expresser var ännu mer blandade. Skandinavien-Hollandexpressen hade t ex holländska "ovalraamers" som sittvagnar ända till Stockholm, och i dessa tåg gick även danska personvagnar. Men som sagt, jag hade tänkt återkomma framöver.
Man kan säga att det jag håller på med att försöka beta av i tråden nu; de skandinaviska tågen före kriget, är lite enahanda på så vis att det handlade om tåg till Hamburg (tre olika vägar, via Jylland, över Gedser - Warnemünde, och de svensk/norska förbindelserna Trelleborg - Saßnitz) och Berlin (danska via Gedser - Warnemünde och svensk/norska via Trelleborg - Saßnitz). Efter kriget förändras resströmmarna radikalt. Den anrika Nordexpressen från Paris mot Östeuropa kan inte längre gå den vägen, så destination blir istället Köpenhamn. De under många år instängda nordborna vill komma ut och se Europa. Flyg är fortfarande dyrt (vilket väl var en av anledningarna till att lågpris charterflyg till soliga öar blev en hit ...), och tågresandets lockelse har många skrivit om. Allra mest väl Ellen Rydelius med framförallt sina Rom-böcker, men hon skrev ju guideböcker även om Berlin, Paris och London bl a. Sedan kom Allhems förlag i Malmö med sina reseguider till olika länder ( Sigge Hommerberg om Italien t ex ) och många andra.
Att detta resande var exotiskt för en större publik förstår man när man läser Ellen Rydelius beskrivning av "pizza": En sorts pannkakor grädda i ugn med tomater, ost och sardeller – på 1950-talet har hon ändrat "pannkakor" till "gjorda på franskbröd-deg".
Eller Hommerbergs råd om grappa: "Sedan finns också något som heter
Grappa. Med god fantasi när man blundar ich sväljer ( och ryser ) päminner den om en dålig svensk snaps, när denna är som sämst" ...
Ett pyttelitet försök att sätta in detta resande i ett större sammanhang. Tågen gick ju inte bara för att vi ska kunna samla på oss roliga små modeller 60 år senare ...